min älskade älskade älskade zakita. igår hände det som inte fick hända. zakita blev sparkad av supreme...

zakita och zackra var alltså INSTÄNGDA i en bod medans jag och regina busade med hästarna i hagen, just eftersom det är vallhundar och hon gärna vill hjälpa matte med att få hästarna att springa. men mitt i allt tar sig zakita ut, springer upp bakom supreme och smack. jag stog endast ett par meter ifrån och var redan påväg att fånga in zakita. zakita vänder runt i luften, och landar på marken, livlös. hon var död. jag springer fram till henne och börjar prata med henne. då går hon in i kramtillstånd, dödsryckningar. i samma veva börjar blod spruta ut ur hennes mun. jag försöker att klappa henne och tala lungt till henne , och tillslut kom hon ur kramperna, jag lyfte upp henne och sprang ut ur hagen medans regina ringde djursjukhus, sedan var det transport i 110 till valla i linköping. där fick hon dropp i båda benen, sedan lades hon in där för natten.

idag fick jag hämta min lilla ögonsten. hon är absolut inte sig själv, och de kommer dröja innan hon blir sig själv igen. hon har uppsvullen näsa, bogfraktur, bitmärken i munnen och allvarlig hjärnskakning. hon ska nu vara helt stilla i två veckor.

jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var under hennes kramptillstånd. veterinärerna sa att det inte var vanligt att dom tar sig ur kramptillståndet. vi har verkligen haft tur, i oturen.

att hon går, äter och lever är helt otroligt!! älskar min lilla vovve, mitt lilla barn, jag vägrar förlora mer djur. de räcker nu.